Under ett ögonblick la sig Indra på sin röda hanvalp... och resultatet blev tyvärr att han dog.

Jag satt vid datorn bara en meter därifrån och trots att jag tittar ofta mot henne och valprna så missade jag det.

Jag har aldrig tidigare mist en valp på grund av att tiken legat ihjäl den. Känns inte bra. Man klandrar sig själv, jag menar, jag satt ju precis bredvid henne.

Hon måste verkligen ha plattat till honom, för inte ett pip jag hört!

Inte utan att en liten tår rinner ner, trött och urvakad och på toppen mista en valp, det är aldrig roligt.... vem sa att det var en dans på rosor att vara uppfödare??

Vet inte hur pass man kan lita på detas vikter när de föddes. Är inte i mitt esse då, trots en hel kanna kaffe (förutom koppen mamma drack)

Men ikväll vägde de 88-91-94-100-106g, och letar friskt efter spene där de sedan suger fast sig. Gott gry, inte känns de uttorkade och inte är de kyliga precis. Det börjar bra, nu får vi se om vi kan köra hela loppet =)

Jag vill inte väga mer än 2 ggr om dagen, för att utsätta dom för minimalt med stress under dessa första dygn. Och Indra behöver också lugn och ro i den mån det går att fixa.

Satt precis bredvid biabädden och placerade de minsta vid varsin spene, nu har de lärt sig att suga sig fast, och öppna munnen tillräckligt. Det är minsann inte så lätt för en nyfödd valp att kunna öppna tillräckligt för en stor cavalierspene. Ibland slinker de bort.

Juverna är sprängfyllda, nu får vi hoppas att det är krut i dom också *haha*

Själv har jag inte kunnat sova. Varit vaken sedan halv fem, det lilla jag fick sova i natt var inte lugnt precis, och kaffe på det.... känner mig lite urlakad just nu =)

Är en ruby tik...

Ingen valp över 105g.... så ynkliga. Och ändå såg hon såg bred ut... lite ego har hon nog varit då =)

Blir väl att kämpa med välling en tid då.... så sitter mitt LU löst i år igen

Är en black and tan hane med mycket vitt på bröstet och hakan. Minsta i gänget 86g, får se om vi klarar honom.....

En riktig liten skrutt, ynka 104g... men pigg som sjutton, och inte det minsta mager.

Försat valpen håller på att göra sitt intågande i denna världen. Allt jag ser är en lite fosterblåsa, så rapport kommer om en stund =)

eftersom Indra har haft en jobbig natt (och då helt automatiskt jag också)

hon har börjat att få lite lättare förvärkar, så det är tur att mina föräldrar är hemma hela dagarna och kan hålla koll på henne, medan jag är i skolan. Skulle det bli allvarligare (dags för valpning) så är jag bara 40 min iväg och kan komma hem ganska så snabbt (mycket 110-väg och jag kör då rakt inte 110 på dom!)

Idag är hon på dygn 58 och nu kan det verkligen ske vilken dag som helst.

Kommer ihåg min allra första tik och hennes första valpnig. Zitha höll på att riva och slita i både min säng och i valplådan hela natten och långt in på dagen innan det var dags att putta ut de små. 12-14 timmars öppningsvärkar. Stackars henne!

Pyrets första kull gjorde hon likadant, men de andra har gått mycket lättare och snabbare. Lillan gjorde inte mycket väsen av sig, varken under värkarna innan, eller när valparna kom. Inte ett knyst när första valpen gjorde entré utan bara ett lite längre och djupare stön. Faltiskt lite scary!

Idag är Indra på dygn 55 räknat från första parningen, vilket betyder att ca en vecka är kvar, om nu de små inte bestämmer sig för att vilja komma ut lite tidigare.