Nu går  det undan. I söndags började Linus att ställa sig upp i vår säng med hjälp av mamma och pappas händer. Dvs vi höll honom i handen, men flyttade inte våra händer, utan han själv reste sig först på knän och sedan upp på benen riktigt. Igår gjorde han det i sin säng.

Och igår la jag honom på golvet i teverummet och gick ut i köket för att sätta igång med middagen, och hux flux var han vid brangrinden som ligger inplastad på golvet (i väntan på hans riktiga förflyttning då den ska sättas upp i trappen till ovanvåningen.)

Idag la jag honom på samma ställe  och rätt var det var så var han inne på toaletten och kollade medan mamma borstade tänderna. 

Inte kryp i krypningens rätta bemärkelse, utan mer hasa fram på  armarna, men mer och mer upp på alla fyra. 

Lilla knyttet börjar bli stor :)

Go och glad trots förkylning. Men ingen feber längre och rinnsnuva får väl anses vara okej, men för säkerhets skull har näsdroppar köpts in.  

Så här sprallig är han i sin stol, rejsar runt som värsta formel 1-föraren. 

Spaghetti och köttfärssås tillhör favoriterna 

Gårdagen gick som i en dimma, kände mig drogad av trötthet, fast att jag passade på att sova samtidigt som Linus sov.

Och ska villig erkänna att jag funderade på att smälla till Markus med en kudde när han somnade om på morgonen fast att han skulle hålla mig sällskap    fast att jag innerst inne tycker att han gjorde rätt, i den sinnesstämningen Linus var i, hade det inte funkat att någon annan än mamma haft honom, och Markus skulle ju ändå upp och jobba om någon timme, jag kunde ju försöka sova när Linus gjorde det.

Linus dag gick okej, for omkring som vanligt i lära-gå-stolen, och öppnade lådor, försökte flytta på babysittern som står så att han inte ska kunna "hänga" sig på hyllan och lekte med dammsugarslangen. Att han hade 38 graders feber märktes knappt och snuvan hördes men syntes knappt. Han sov som han skulle och åt som han skulle.

Blev lite gnällig framåt kvällen, och jag tänkte när han somnade redan vid 5, hur ska detta gå, hur tidigt blir det i morgon (idag). Men han vaknade vid 9 och vi höll honom vaken i en timme, tills vi själva skulle lägga oss, bytte blöa, lekte i soffan och fick en flaska välling. Och även om han var vaken när vi släckte så låg han bara och pratade lite grand innan han också tystnade och somnade.

I morse steg vi upp kl 6,13 och han är hur pigg som helst. Ingen feber idag, inte gnällig men rinnande näsa.

Har pratat med mamma, Klara, som troligen är den som delat med sig av dagisbacillerna, har bara varit snuvig i 3-4 dagar, så jag hoppas att Linus inte blir det längre heller. Klaras lillebror Hampus var bara förkyld i en dag, det hade varit ännu bättre.

Det är ju förkylningstider, och alla måste gå igenom det tids nog, men jag är glad att han inte var yngre när han fick sin första snuva.

Ikväll kl 23,59 blir Linus 6 månader. Och det furade vi idag med en tur till läkaren för sedvanlig 6 mån kontroll. Allt verkade bra, han följer sin viktkurva perfekt, väger nu 7220gram.

Men han gillade INTE att behöva ligga på rygg under själva undersökningen, och hämnades det illdådet med att kissa. Och det gjorde han om när doktorn envisades med att trycka och klämma på mage och i ljumskarna. Men inte på doktorn, nej, det var allt mamma som fick ta emot strålen.

Sedan blev det en tur till farmor där han stannade ett par timmar själv.

Vi började dagen med att sätta i ordning det sista, plocka undan lite som barnen inte skulle kunna skada sig på, sätta upp ett litet tält till, dukar på bordet, ut med bestick, tallrikar och glas så att vi hade edt fixat tills vi kom hem från kyrkan. Alltid lika nervöst: räcker maten och drickat?

Hade jättetur med vädret, stilla och kanske lite i varmaste laget för Hampus och Linus men det gick bra.

Linus hade varit ett minimonster dagen innan då jag och mamma skulle fixa smörgåstårtan och pappa, farmor, farfar och Marlene skulle sätta ut bord och stolar i tältet. Slutade med en halvtimmes vandring i källaren innan Linus lugnade sig och kunde äta sin flaska. men sedan blev allt okej och tårtorna färdiga. Tältet också förstås.

På dopdagen var han på toppenhumör och trots att han börjat att ty-kännas lite grand så var han väldigt social och alert. Han satt i farmors famn under ceremonin och i min när han döpts (inte helt lätt att hålla i en 6-kilos klump i 30-45min)

Vi sjöng några psalmer, och Det gåtfulla folket som vi ville ha med. Kusinerna Malin och Anton sjöng Vi ska aldrig sluta älska dig och fick applåder av både oss och de som var där för att bevittna den andra bebisens dop.

Helt enkelt en toppen dag! Innan sju var allt undanplockat och iordningställt, och vi ganska möra i både kropp och huvud.

Stort tack till alla!

Här är vi redo att ge oss av till kyrkan. Klänningen hänger fortfarande på galgen.

Gudmor är farmor Lena, Faddrar är faster Marlene och moster Linda och så är det jag och pappa Markus.

Passade på att ta lite andra foton i olika grupper. Som ett dagsfärskt foto på oss syskon till exempel. Fösökte även med alla mamma o pappas barnbarn och barnbarnsbarn men det surades lite så det var knappt några som blev kompletta där. På något fattas Hampus och på något Fabian.

Vi håller på att feja och fixa inför dopet på söndag, trappan är fixad, och nytt räcke är uppe, tältet uppsatt eftersom det enligt dagens väder ska regna på söndag. Stolar och bord är fixade, de sista ska hämtas på lördag.

Bakat kringlor, kärleksmums och kladdkakemuffins, och ska fixa lite kanelbullar, svärmor bakar tårta.

På lördag ska mamma och jag fixa smörgåstårtorna.

Hinner inte blogga så mycket, finns inte så mycket mer än Linus att skriva om.

Han var hos läkaren igår, 6040 gram och 64 cm lång. Vi får börja att ge 30 ml annan välling om dagen under en längre period för att se om det blir någon reaktion, kanske kanske kanske hans överkänslighet mot mjölk är borta!

Undrar om vi passerade en tröskel inatt eller om det bara var på G.

Igår fick Linus sitt sista mål kl 18,30. Var beredd på att han skulle vilja äta igen runt 24, men inte han. Vaknade vid 4 i morse av att han låg och jollrade i sängen, så jag gick ner och gjorde en flaska på 120 ml (135 färdigt) och gav honom. Åt upp allt, rapade och fick ny blöja. Men jag tyckte inte att han såg riktigt näjd ut så jag gick ner och gjorde 30 ml till, vilket motsvarar 150 ml (165)... Som han slök utan problem och somnade igen.

Kl 7 vaknade han nästa gång men eftersom det inte var riktigt dags ännu så fick han komma upp i dubbelsängen hos oss och ligga och prata lite. Passade på att öva honom också, dröjer nog inte sååå länge till förrän han kan rulla runt på magen. Bara man håller emot så drar han sig upp på sidan, och sedan kan man släppa för han snurrar resten själv.

Kollade blöjan och där var bromsspår, så det var säkert därför han vaknat tidigare. Ny blöja och en 120 (135) flaska till frukost. Här har han tidigare bara velat ha 80-100 ml men han slök hela.

3 timmar senare är han otröstlig, vill varken sova eller bli buren utan skrik, tar nappen och suger frenetiskt för att släppa den med ett missnöjt skrik. Så jag gör en stor flaska igen, 165 ml färdigt. Pausar efter ca 90 (till hans stora missnöje) rapar och byter blöja och tillbaka till famnen för resten... Andra stora flaskan idag   

När vi bytte till pepticate så åt han bara stor flaska ett par gånger, sedan vägrade han äta mer än 120-flaskorna.
Han fiser fortfarande som en hel karl, men jag tycker att det är mycket bättre jämnt överlag med vår lille kille.

Nu är vi inne i vecka 38. Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut. Blodtrycket helt okej, så flytten hade inte inverkat. Fast jag har ju flyttat hit lådor hela tiden så det var inte mycket kvar till denna helgen som gick, och dessutom ringde vi så att Lions kom ut och hämtade det som skulle bort.

Nu är fröet fixerat. Tror själv att h*n varit det i minst en vecka, för så länge har jag känt obehag runt ryggslutet/ändan när h*n rört på sig.

Foglossningen och ichias går upp och ner. Vissa dagar funkar allt hela tiden, vissa dagar kan jag knappt röra på mig. Som när vi skulle ta en tur in till Karlshamn nu i tisdags, hade inga känningar alls under färden ner till Agerum, men när jag skulle ta mig från huset och de ca 10 meterna fram till Lindas bil så var det tvärstopp. Kunde inte ta ett steg till. Väl i Karlshamn var det bara mindre obehag- Weird.

Inte långt kvar nu... vet inte om jag är något vidare nervös egentligen. Visst, allt som kommer är nytt för oss båda, men jag vet inte. Allt jag egentligen känner inför förlossning mm är: det ordnar sig. Vi får väl se, jag kanske blir skitnervös när det är dags? Kanske man skulle ta och packa ihop bb-väskan också, kan ju vara bra att ha fixat inför själva dagen D, och den kan ju komma när som helst.