Jag har plockat undan min våg eftersom jag blir beroende av den. Tillslut kan jag väga mig flera gånger om dagen, precis som om jag skulle gå ner mycket i vikt under dagen *skakar på huvudet*

Men nu tog jag fram den, efter 1½ vecka utan att väga mig. Och jag har minskat 1½kg. Inte illa.

Tänkte att jag skulle mäta mitt midjemått, men det är lite osäkert eftersom jag har fått mitt bråck. Jag har en bulle på magen strax ovanför midjan. Det luras lite grand.

Nu ska jag plocka undan vågen för en tid igen. Man behöver ju inte väga sig när man känner resultatet i sina kläder. Eller som i mitt fall, det klaraste exemplet för mig tycker jag är när man badar. Innan rörde jag båda sidorna i badkaret när jag badade, nu kan jag lägga händerna på var sida om låren utan att nudda badkaret. Och badlakanen som jag använde två av för att inte ha slitsar i sidan på flera centimeter, där använder jag bara ett badlakan nu =)

Men det härligaste var när jag kom tillbaka till skolan i måndags och en av mina klasskompisar sa: har du inte tappat en himla massa vikt under jullovet? Det hade jag nu inte, men det var så skönt att höra ändå. Vi hade ju inte träffats på 3-4 veckor. Min familj här hemma ser inte min viktminskning på samma sätt eftersom vi träffas var dag.

Ett hur tydligt bråck som helst. Tarmarna arbetade enligt doktorn, och hon skickar en remiss till kirurgen.

Men så länge jag inte har ont eller besvär så lär inget hända på ett tag. Det är ju helt klart obehagligt, men det gör inte ont, och magen sköter sig. Skulle jag få problem med magen däremot eller svåra smärtor, så skulle jag enligt henne till akuten direkt.
Hon trodde att det kunde bli aktuellt med ett ultraljud *skratt* då kanske jag får se min alien *skratt*

Jag gillar när man får en läkare som håller på att utbilda sig. De söker verkligen efter svar och funderar, medan jag får intrycket att de som är färdiga blir lite..... jag vet inte vad ordet är, svårare att nå med ens problem, kanske är ett bra ordval.

Hon blev lite bekymrad när hon fick se mina tår. De symptom jag uppvisar är typiska för inbitna rökare. Och det var konstigt att det bara gällde tår och fingrar. Och jag hade en kortare period som smygrökare i 14-15 års åldern och sedan dess inget alls.

Jag ska till läkarstationen på fredag morgon igen, för prov. Ska komma på fastande mage och utan medicin, och kolla allt, som järn, B12, ämnesomsättning, och en hel del till.

Jag misstänker ju att jag fått ett bråck i op-såret, och det har diskuterats fram och tillbaka i familjen vad det kan vara.

Mammas första förklaring var att det kunde vara magmusklerna, fast jag tror ju inte det. Borde inte magen bli plattare när man får magmuskler? Jag har fått en kula på magen istället, som jag inte ens hade när jag var som tjockast.

Emmes andra förklaring är den klart bästa. Jag menar, ska jag anses vara ett freak så ska jag satsa på det också: hennes förklaring är att jag har en alien som vill ut *skrattar*

Jag är en stor beundrare av Anna Book. Den stammar från Solstollarna, när hon var i 15-års åldern (tror jag). Hon var med i Melodifestivalen med ABC.

Hon har en underbar röst, verkar ha en härlig, positiv personlighet och så är hon vacker. Inte söt, nej, inte enbart, utan VACKER!

Trots att hon innan sin operation hade en hel del för mycket kilon på sig (liksom jag) så har hon alltid varit en vacker, snygg, sexig KVINNA. (Ojdå, det låter som om jag vore kär i henne...*fniss*)

Under 2008 gjorde hon en likadan operation som jag har gjort, och jag brinner av nyfikenhet över att få se hur hon ser ut idag. Det är få foton ute på nätet, men de jag har sett visar en lika vacker Anna som alltid.

Får erkänna att jag under en period i min ungdom, var fruktansvärt avundsjuk på henne, och innerst inne finns säkert fortfarande ett gryn av det, men samtidigt är jag även så glad för hennes skull. Och så önskar jag fortfarande innerst inne att jag hade lite av hennes skönhet, självförtroende och gnista. Jag menar, det lyser ju om henne! 

Innan OP älskade jag blodkorv med stekt bacon... nu mår jag bara illa av det.

En skiva blodkorv, en halv skiva bröd och tre skivor bacon, och jag lämnar ändå till soppåsen. Visst är jag hungrig, skulle kunna äta mer av något annat, men jag känner mig lätt illamående efter blodkorven så det blir inget med det.

Som tur väl är. Ska så snart jag bytt om, köra lite övningar idag också.

Någon som har tips för hur många övningar man ska göra daglien för bästa resultat?

Nu har jag köpt min maskin begagnad så jag har inga broschyrer till den, allt jag kan säga är att det är en Leisure net, Powergym. Står inga siffror, och jag vet inte hundra hur mycket tyngderna väger. Enligt Peter som jag köpte den av, så var 3 tyngder det samma som 20kg, så jag kör på två vikter när jag använder den.

Jag vill ju inte bli en muskelnisse egentligen, utan tona mina armar och ben så de är slankare och kanske då även tappa lite av gäddhänget om det är möjligt.

Jag har sällan dumpningar, har bara hänt enstaka gånger sedan operationen, men idag hade jag sovit länge (skäms nästan för att säga det, men på grund av Nora Roberts och syskonen Sullivan så sov jag till tjugo i 10 idag) och medan hundarna var ute och kissade av sig gjorde jag en raid i kylskåpet för att hitta något till "frukost".

Igår hade vi kycklingfilé inlindad i bacon till middag, jag åt det med potatis till utan problem, och när jag kollade i kylskåpet fanns det en filé bit kvar. Inte så stor som den jag åt igår, och ingen potatis till. Bara filé-biten.

Satt vid köksbordet och åt den i små tuggor medan jag läste dagstidningen.

Och 10 minuter senare får jag springa ner på toaletten och lägga halva filé biten i toastolen....

Lite skakig nu, men betydligt piggare när dumpningen är över... vad den nu berodde på?

En halv sopsäck är det just nu med kläder, vissa tröjor är använda mindre än 5 gånger.

Dags egentligen att rensa bland byxor också, men det tar vi senare, kan sy in dom lite först. Svårt att hitta kläder man verkligen trivs med, innan på grund av att jag var så stor, svårt att hitta kläder i den storleken i affärerna, och nu för att jag vet faktiskt inte vilken storlek jag har. Jag har aldrig gillat att handla (återigen för att jag var så stor) utan har alltid (nästan) beställt på nätet. nu måste jag snart ge mig ut i klädaffärerna och prova nya plagg. Har brist på tröjor med lång ärm, t-shirt däremot har jag massor av.

Får också ta in klockorna, den ena i alla fall, den snurrar på armen. Den andra tror jag är så mycket intagen som den modellen medger.

Och underkläder, hmm..... mina bygel BH är i största laget numera. Tyvärr även kuporna.... inte mycket till bröst kvar ..*SUCK*.. dessutom vill de inte stanna på den höjdnivån där de var för 10-15 år sedan.... som Emme sa en dag: tycker du börjar se lite hängbröstad ut. Det var nog mer förskräckligt än att se mitt hår falla i tussar.

Ja, förresten, håret börjar att komma tillbaka. Visst fäller jag fortfarande, men det är mycket kort babyhår som står rakt ut i pannan, hihi.