Några bilder på mina vita popcorn.

Såå trött på köpare som ska ha kanin, som man försöker hjälpa att leverera halva vägen osv. och så samma dag så kan de inte. Vuxna människor dessutom! Vad är det för fel på folk?!! 

Så nu är den Mari blockad och får INTE köpa kanin i fortsättninen heller. 3 gånger är det ombokat, kan inte betala handpeng osv. Måtte hon inte få tag på kanin hos någon annan heller, för det bådar verkligen inte gott för kaninens framtid!

Den 12 juni slutade Linus 1a klass. Nu blir det inte bara nytt klassrum utan även en ny lärare eftersom klassföreståndaren ( som egentligen skulle följa klassen i åk 1-3 valt gått i pension) ny avdelning på fritids. 

Det är spännande och roligt att se hur han växer, han har alltid varit lite underfundig och ganska smart, men det märks mer och mer. Beror kanske på att han är ensamt barn i familjen, vi pratar mer vuxet med honom och han hänger mycket med i vuxenpratet. 

Dessutom eftersom pappa är permitterad så slipper man gå till fritids när mamma jobbar, man kan vara hemma med pappa och bada i poolen, kanske åka och bada i Furuboda eller leka med kompisar. Det ska vara gott att ha sommarlov, de ska inte behöva tillbringa dagar på fritids om man kan undvika det. Eftersom min mamma var hemmafru så var vi alltid hemma på loven, dessutom var vi många syskon, har alltid haft mycket djur och bara några kilometer till stranden så våra sommarlov har inte varit tråkiga på något sätt. 

Men dagens barn har ofta inte den lyxen. Fast man får vända på det också, många behöver ha fritids för att träffa kompisar och kanske ha det lite extra roligt med utflykter och bad, som föräldrarna inte kan ge. Många barn i dag har enda tryggheten i skolan, på fritids och en otrygg hemmasituation, helst nu när många är permitterade och kanske tar till sprit i större utsträckning. 

Nu när man inte får resa så mycket (och sunt förnuft borde få folk att förstå hur viktigt det är att vi inte flänger runt en massa i dessa tider) så har vi valt att inte göra några större grejor på semestern. Förra året tog vi några dagar i Danmark med Legoland. I år hade vi ändå tänkt stanna hemma och bara ta några små utfärder. Hade planerat lite museum och kanske någon skärgårdsbåt och det ska man kanske kunna ordna i år i alla fall. Annars får det vara sol och bad hemma , och lite mete på kvällarna.

Måste försöka komma ihåg att ladda upp bidler på alla kaninbebisar. Det är bebisar överallt i kaningården och då har vi ändå inte parat alla honor. Jag har 3 honor oparade: Babsan som gick tom förra året och enda försöket i år, och troligen är hon för gammal för fler kullar, äggen tagit slut. Kamomill är inte heller parad, men tänker att hon kan stå över till nästa år, hon är ju bara 1 år. Och Minna fick 1 kull i augusti, hon kan vänta tills nästa år också.

Eftersom man ändå inte kan ställa ut så är det inte så stor mening att para på för mycket. Man ska ha plats och tid till bebisarna också, man kan inte hur gärna man än vill ibland spara alla ungar, och vita rödögda kaninbebisar är inte det lättaste att sälja till kelkaniner, inte när de kommer att väga runt 4 kg som vuxna. 

Och så har det ju blivit lite i mina rexkullar också: Enya har 6, Matilda har 6, Hennypenny fick 9, Lycka 4 och Hester 2. 

Jag behöver dessutom jobba med att få in kortare pälsar så jag vet ärligt inte vilka soms ka få stanna kvar i kaningården.

Mamma har 3 kullar, nej egentligen 4 kullar New Zealand Red: En hona fick 6 st, tyvärr inte lämpade till utställning, och eftersom hon även förra året lämnade dåliga utställningskaniner så ska hon få flytta hem till någon som inte avlar för utställning. En hona fick 4 st, fina välväxta, en hona har 4 bebisar som bara är 1 vecka gamla och 1 hona fick 4, men åt upp 2, en låg död så den sista räddades ut till Hester, som sa ja tack, ge mig mat så får bebisen flytta in till mina knoddar. 

Linda har bara parat 4 honor i år: Compass fick 9, skötte dem inte så de blev uppdelade på 2 andra honor, men ena gänget klarade sig inte, det var för stor skillnad på storleken mellan Compass blå och NZR honans röda. Några lades in till en riskaka (Rhinsk Scheck) och de verkar klara sig hos henne. En har 5 stycken, där vi vid födslen gallrade bort ytterligare 6 st. 

Kärt barn har många namn. Nu i dessa tider får man tänka till lite när man inte träffas så ofta.

igår hade vi coronafika med farmor och farfar, ute vid trädgårdsbordet. Linus var så glad att han visste knappt vad han skulle göra. I söndags när vi cyklade hem till deras hus bröt han nästan i hop i tårar för att de inte var hemma, och igår var det massor han ville visa upp. Det blev lite badat i poolen för att visa kanonkula osv.

För 1 ½  vecka sedan hade vi coronafika på Kaninholmen i Sölvesborg, med Malin och Anton. De bor på särskilt boende som förbjudit att de boende får besöka sina familjer, men det går bra att åka dit och träffa dem på uteplatserna eller bakom plexiglasskärm. Vi valde att träffas på neutral mark, det vill säga vi gick över Ljungavikenbron till Kaninholmen och träffades där. 

Malin höll på att börja gråta av glädje när hon såg att även moster Emelie var där med sin familj.

corona suck big time!! Jag hoppas det snart är över.