Mamma blev av med sin telefon igår IGEN. Märkte det först med att teven slutade funka, tänkte skit det samma jag kollar facebook och datorn vill inte ut på nätet. Tänkte djävla Telia (varit mycket problem med hennes telia-internet-tv-telefon. ) och lyfter luren tut-tut-tut.

Ringer dit och hamnar i kö. Kommer fram och telefonisten säger: det är inget fel på linjen, jag skickar nytt modem, router etc. Hmm.... brukar man inte skicka en reparatör som kollar först? Och varför är alla man kommer till på telia så jävla sura och otrevliga.

Idag kommer syrran och ska hämta mamma och de kollar kablarna (har varit problem innan med att vinden gjort att kablen skavts sönder) och vad upptäcker de? Jo, kabeln är avsliten och delarna ligger minst 20 m ifrån varandra. 

Hur i all världen fick Telia det till att det inte var fel på några kabalar, linjen var ostörd/hel? Kabeländarna ligger ju inte ens i närheten av varandra.

Ringer bonde som varit och gjort ett grävjobb hos ena grannen, han har inte ens märkt att han dragit med sig kablarna så de brustit. Hans fru säger bara: ja han får väl köra bort och laga det.

Kände mig lite si och så i helgen, så ont i huvudet i lördags att jag ville spy. Söndagen lite bättre, men så trött, så trött. Köpte pizza och åt hos mamma, och höll på att somna vid köksbordet.

I går - måndag - var jag hängig, fortfarande huvudvärk, och tillvaron var allmänt skakig. Ringde och sjukskrev mig, och sov bort ett par timmar. Skulle gå ner för trappan och säger, eller sulle precis säga till Markus att fan vad jag är vinglig och benen är orkeslösa, men hinner inte meningen ut förrän jag drattar på arslet halvvägs i trappen. Duns-duns-duns. Slog i svanskotan och vänstra handen. Hade redan ont i ringfingret på den handen och inte blev det bättre av detta. Ont i nacken också.

Idag har jag inte så ont i svanskotan som befarat, bara jag inte sätter mig ner för hårt. Däremot har jag ont i handleden, högra foten, nacken.

Matchar mitt brännmärke på  högra armen.