Flera i vår grupp framförde klagomål angående PS och hur det var i Karlshamn... AF skulle ta i och ändra det som var felaktigt, dvs vi ska INTE vara tvungna att skicka in Jobbsökardagboken, hon som lovat guld och gröna skogar nekar nu till att ha ljugit oss rakt upp i ansiktet MEN samtidigt söker PS folk som har det vi blev lovade skulle vara här på plats.

Vid personligt samtal med ena handledaren påtalade jag att jag på grund av fibromyalgin, foglossning, ryggvärk inte orkar sitta heldagar, ändå har jag en heldag inplanerad i veckan. Och jag lovar, det är mycket mer vi är missnöjda med.
Vi var i vår grupp 7-10 personer och det finns inte datorer till var och en, vilket betyder att vi ska sitta och söka jobb 2 och 2 typ. Samtidigt säger de att vi är den mest osammansatta gruppen av alla i Blekinge, dvs vi är så skilda personer i den, att vi inte finns i samma sökkategorier.

Vid personliga samtal med de kvinnliga handledarna så var det två i gruppen som gick därifrån gråtande. På grund av handledarnas attityd etc.

Jag har flera gånger efterlyst mer tester och hjälp för att hitta mina starka sidor, och vad jag är bra på, men allt jag får är standardpapper, stenciler i princip som i slutändan inte ger mig något alls. Jag har svårt att hitta mina starka sidor, att beskriva i cv och personligt brev vad jag är bra på och vad jag kan. De negativa kan jag hitta lättare men de ska man inte nämna. Jag behöver hjälp med det.

En handledare sitter och säger vid personligt samtal att det finns mycket där som är fel, h*n gillar inte heller själva jobbet MEN om någon av oss som går där skulle säga att h*n sagt något, så det kommer fram till cheferna, då blånekar h*n till att ha sagt så.

En annan sak: det är lite skola och pekpinne över det: om jag skulle behöva ta ledigt en timme för läkarbesök, barnmorska etc så måste jag ha en lapp från dom att ge till handledaren som bevis för mina läkarbesök....

Det enda i kritiken som PS tagit åt sig, var det där med att vi skulle sitta 10h i veckan nu, men det har det inte varit, och jag fattar inte vilket pucko som uttalat sig om det för det betyder bara att vi har fler timmar att lida i bygget. Till ingen nytta.

Jag tycker iofs att själva idén med att skriva ner i jobbsökardagaboken vad man gjort är rätt bra så man kommer ihåg, men tanken att vi ska sitta och söka ett jobb om dagen i sex månader, är befängt och det är just det som AF retat upp sig på.

Visst, man ska leva på hoppet MEN vilken arbetsgivare skulle anställa mig i dagsläget:

*Gravid och ska gå mammaledig från april

*Fibromyalgi, så jag är full av värk och det gör att de flesta arbetsmoment är en pina. Extra mycket nu eftersom jag inte kan ta mina värktabletter

*saknar utbildning

*saknar arbetslivserfarenhet, referenser.

Visst är jag den bäst kvalificerade för jobbet så får de inte tacka nej pga min graviditet, men jag är ju inte ens det.

Några länkar till folks uppfattning och erfarenheter inom just Personalstrategerna:

http://www.jobinside.se/view_employer.php?company_id=486

http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.1219662

http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.1220969

http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.1219660

Har varit med om detta en gång innan, den gången satt jag ner i soffan och gjorde typ ingenting. Igår stod jag upp i köket och diskade, och sådant som kommer runt omkring disken..

Börjar med att hjärtat börjar bulta, pulsen skenar och jag mår lite illa, kallsvettas. Fortsätter med att det dånar i öronen och rummet börjar gå i vågor.

Fick sätta mig ner, och fast att det kändes som om det var över så återkom det tre gånger. Hade ju varit snyggt om jag segnat ner i en hög på golvet  hos   .

Båda gångerna har det gått över ganska så snabbt, men det är ju så otäckt.

Kan det vara blodtrycksfall? Och vad beror det på i så fall?

Var ju inne hos barnmorskan i torsdags och allt såg bra ut. Fick iofs ta nya blodprover, men de kollade hB innan jag gick in och det såg bra ut. Blodtrycket låg på 120/82, tror jag det var.

Och förra gången det hände var typ 1 år sedan och då var jag inte gravid.

En annan sak jag funderat på och som jag får ta upp med Kerstin näst jag träffar henne: resultatet på blodproppsutredningen, där de kollade om jag hade anlag för... det var normalt. Betyder det att jag aldrig kan få blodpropp då eller måste jag göra om det senare i livet?