Ja, båda är en realitet idag.

Första turen till Mjällby körde jag och mamma åkte, fick nycklarna, skrev på papperna och lastade av allt som jag hade i bilen.

Var inte säker på att jag ens skulle klara av att klä på mig i morse, så ont hade jag, har fått sitta upp och sova. Och blåsten ute har gjort sitt, t om känts i sängen när vinden tagit i.

In med lådorna, tömma det som gått och ställt i ordning. Mamma diskade och jag torkade grytor och annat som stått i garderoben sedan jag flyttade hem för 7-8 år sedan.

Men när vi skulle därifrån fick mamma köra. Hela vänstra sidan är paj, så att komma in i bilen är inte det lättaste och att frikoppla är en pina.

Hem och fylla bilen igen och iväg med nästa lass, skurgrejor, kläder som jag tyvärr inte kunde plocka undan, för det mesta skulle in i byrån och den åker på onsdag eller i morgon. Måste köpa trådbackar och ha, annars har jag ingenstans att förvara sänglinnen.

Mamma strök mina gardiner och vi hjälptes åt att hänga upp. Så ser det inte så naket ut. Får väl ta dit blommorna i morgon, så fönsterna ser bebodda ut. Fast vaktmästaren ska fixa fönsterbrädan i köket först så där kan jag inte fylla för mycket.

Risk för att jag inte ska få in allt i lägenheten. Ser mörkt ut för bokhyllan och/eller dataskrivbordet. Det tar plats, men svårt att ha ett mindre eftersom jag måste få plats med skrivare och hårddisken. Jag har ju stationär och inte laptop.

Kylskåpet ser häftigt ut. Just nu allt som finns i det: en ketchup, en senap, en cola zero, en ramlösa mango, en förpackning smör,  en rulle marmelad och en förpackning med chokladtomtar. Frysen har lite mer, men inte så mycket heller, dvs lite färs, snitzlar, bacon och en falukorv. Har lite till i mammas frys, men inte vågat handla på så mycket för jag visste inte hur stor frysen var. Så nimt att ha frysen full och slippa handla så ofta. Och så blir det billigare att köpa storpack och dela upp i mindre förpackningar hemma.

Får se hur det går med ryggen sedan. Det som är värst är ju att jag inte kan ta mina smärtstillande för det. Och hur lätt är det att ta det lugnt när man vill ha allt på plats, och skäms för att andra ska behöva göra allt.