Får man väl nästan säga. Idag har han varit ute på egen hand, ända ute i köket var han och jagade fötter. Lekarna med vilda mormor var inte snälla precis, och ute på gräsmattan funkar det mycket bättre UTAN mamma och mormor.

Sura Godis gav honom på nöten dock när han kom - enligt henne- för ära matskålen.

Han är så go lilla klumpen...

Har efter stort funderande bestämt mig för att omplacera Pyret OM den rätta familjen dyker upp. Svårt beslut, men tror att det blir bäst så, för oss alla.

Pyret är glad, älskar barn, valpar, åka bil, gå på promenad och MAT.

Hon hör lite sämre med ålderns rätt, och kan vara lite skällig därför är lägenhet uteslutet. 

Sitter här med en öm hals och känner mig som något katten har dragit in...

Är väl min tur nu då att få "smaka" på förkylningen som har vandrat lite igenom familjen senaste veckorna.

En annan sak som är det som egentligen oroar mig lite grand, det är att jag har "ont" i bråcket i Op-ärret.  Känns visseligen "bara" som kraftig träningsverk men det är väldigt obehagligt i alla fall.

Denna vecka ska jag skriva ett paper till ena sommarkursen... dags att sätta igång nu.

Tjingeling!