Alla inlägg under mars 2009

Av Camilla - 13 mars 2009 06:33

Trots vätskning, att jag lagt till dom, och dessutom haft värmedyna i bädden så båda tappat i vikt i natt, Svarting bara ett gram men Röding hela 5g. Inte roligt.

Men samtidigt så har de varit pigga och själva snott varsin spene. Inte pipiga eller gnälliga. Rörliga

Av Camilla - 12 mars 2009 19:53

Visst är det så att oavsett antalet spenar som mamman har, så ska alla valparna ha samma, samtidigt?

Svart och röd här hemma är inget undantag. Rödingen är lite mindre och inte så aktiv så henne försöker jag lägag till extra, och då kommer Svartingen meddetsamma och ska ha samma spene.

Dessutom: en valp som äter påminner lite grand om en mygga: först ser man ingen förändring, men sakta och säkert fylls magen ut av vätskan den suger i sig =)


Under dagen har svartingen ökat 2 g och rödingen 4g. Ynkligt lite, jag vet. Men det är en ökning och det är det som är huvudsaken.

Dessutom har de fått extra vätska (kroppsvarm) i nacken 2 gånger idag.


indra är bäddig och flämtig, trots att hon är tom, så i morgon ska Calcium-Sandos inhandlas för att försöka återställa friden.

Hennes temp varierar mellan 38,5-39grader. Tar den 3 gånger om dagen för att hålla koll.

Av Camilla - 12 mars 2009 15:42

På en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna
en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom

in på deras största triumfer vid operationsbordet.

Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
-Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar
var lillfingret. Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand,
byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev
han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.

-Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
-Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor.. Allt som blev kvar var
håret. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade
honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50
personer arbetslösa.

Den svenske kirurgen som hade suttit tyst och lyssnat harklade sig och tog till orda:
-En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen
till sjukhuset i en skräppåse, släppte den på bordet och började jobba.

-Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny
kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man
som vi döpte till Fredrik Reinfeldt och han har tamejfan snart gjort ett helt land arbetslöst...

Av Camilla - 12 mars 2009 06:08

Tredje vaknatten på raken, och trots ihärigt arbete är det bara två kvar.

Morgonens vikter kl 6.25 är 115g (tan tiken) och 88 g (ruby tiken)


Har varit gnälligt inatt, varannan timme har jag fått stiga upp och kolal läget. Ibland har de velat äta, men när man försöker övertala dom att  ta spenen så är de envisa tilltusen =(

Av Camilla - 11 mars 2009 18:05

Under ett ögonblick la sig Indra på sin röda hanvalp... och resultatet blev tyvärr att han dog.

Jag satt vid datorn bara en meter därifrån och trots att jag tittar ofta mot henne och valprna så missade jag det.


Jag har aldrig tidigare mist en valp på grund av att tiken legat ihjäl den. Känns inte bra. Man klandrar sig själv, jag menar, jag satt ju precis bredvid henne.

Hon måste verkligen ha plattat till honom, för inte ett pip jag hört!


Inte utan att en liten tår rinner ner, trött och urvakad och på toppen mista en valp, det är aldrig roligt.... vem sa att det var en dans på rosor att vara uppfödare??

Av Camilla - 11 mars 2009 14:46

Idag är det den 11 mars, och det snöar i Blekinge.

Var sjutton tog våren vägen??

Av Camilla - 11 mars 2009 14:33

Snacka om selektivt minne. Man planerar sina kullar/kombiantioner. Jämnför stamtavlor, kollar hälsorseultat och hundens utseende och mentalitet. Vissa raser ska ha ny undersökning årligen för att få gå i avel, kanske man även tar blodprov och utstryk för att hitta rätta dagen att para på.

Sedan är det flera veckors väntan innan man är säker på om tiken är dräktig, förhoppningar och önskningar som kanske går i stöpet och man får vänta tills nästa löp för att gå igenom allt en gång till.

Ultraljud, röntgen eller bara leva på hoppet.

Dagen D börjar närma sig. Långt ifrån alla tikar valpar på 63e dygnet, Indra som är min senaste kulls mamma, kom på 59:e. Mitzi, som var mamma till min M kull, kom på 57.

Själva valpningen är inte alltid okomplicerad, tikarna kan ha det jobbigt, öppningsvärkar i flera dagar, kanske stora valpar, svåra att krysta fram. Valpen har fel läge, man får dra och lirka, tiken vill inte röra den, eller tvärtom är så på den att du inte har en chans att ta reda på efterbörd, kolla så att allt är okej mm.

Man vakar kanske en hel natt och sedan är det dags för valparna att anlända, varpå man i flera nätter där på är som en nybliven amma, minsta pip i valplådan gör att man tänder sänglampan, stiger upp och kollar läget.

Kanske tiken har dåligt med di, eller alldeles för mycket di, och så får man hålla koll så att hon inte lägger sig på valparna. En del tikar bäddar frenetiskt en längre tid efter att ha valpat, och då får man hålla koll så hon inte skickar iväg sina nya barn huller om buller.

Man väger två gånger om dagen, ökar de som de ska, kanske någon behöver stödmatas, kanske någon behöver vätskas upp med injektioner i nackskinnet.

Efter 5-6 veckor kanske man sover gott om natten, men då har man andra sysslor och kanske bekymmer istället.


En hunduppfödare kan jämnställas med en zombie den första tiden efter valpningen...


så går det ett år, och man börjar om hela proceduren. Man har glömt, eller kanske förträngt, hur det var att ha förra kullen. Kommer bara ihåg det som var bra, lätt, enkelt och okomplicerat.


Det krävs att man är på ett särskilt sätt, om man ska vara uppfödare. Det är minsann inget för den veka och klenmagade typen... Och att vara lite galen underlättar det också ;)

Av Camilla - 11 mars 2009 06:44

Och jag har glömt hur jobbigt det kan vara. Eller förträngt, kanske? Man brukar komma ihåg det gulliga, trevliga och mysiga framför allt slit det kan betyda.


Idag ska Lotta komma och vätska valparna, en del av dom börjar se lite rynkiga ut, ett säkert tecken på en påbörjad uttorkning, och en valp som är uttorkad orkar inte suga.


Vikterna: b&t tiken har ökat, inte mycket, men ändock ökat, liksom ena ruby tiken. Övriga har minskat något gram, troligen inte orkat suga som de ska inatt.


Själv har jag sovit med lampan tänd, minsta lilla pip så får man kolla: vem fattas, ligger hon på den, tappat spenen etc.

Brukar försöka att lägga till dom till spene så ofta som möjlitg, men är valpen inte hungrig eller för svag så får du den inte att suga hur du än bär dig åt. Och alltid ska alla valparna kämpa om samma spene.


Mjölk har hon så det räcker och blir över i alla fall. Krävs inte mycket förrän det droppar från spenarna, jag brukar mjölka fram ett par droppar när jag ska lägga till en valp, lukten av mjölken gör det lättare att få dem att ta spenen.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21
22
23 24 25 26 27 28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards