Kan jag förtydliga att det var ett MYCKET viktigt intyg på Lillans hjärta.

Är inte alla hjärtintyg viktiga då? Jovisst är de det! Och intygen på sällskapshundarna är minst lika viktiga - om inte viktigare- än de på avelshundarna!

Men nu har vi avelsregler som säger att om en hund får ett biljud konstaterat utan att ha ett intyg om UA efter 4 års ålder, så får dess avkomma aldrig gå i avel.

Eftersom Lillan har en dotter som är tänkt att gå i avel om allt är okej med hennes intyg så var det viktigt att detta blev gjort nu.

Hade hennes intyg inte varit UA, dvs OM det hade funnits ett biljud, så hade hon inte fått fler kullar, och hennes barn hade aldrig fått användas.

Och då hade min kennel varit reducerad till en enda tik tilltänkt till avel - igen...

Inte för att tala om vilken sorg och oro det ade vållat mig. Inte alla biljud är ärftliga, eller farliga. Inte alla biljud blir hjärtfel, men bara vetskapen OM att det nu finns, hade oroat en oavsett.

Så JIPPIEE!! 

Japp, både Lena och Christoffer är godkända på att skriva ut hjärtintyg som är godkända av SKK...

Pratade med Åsmund igår (som stod med en salig Lillan i famnen, hon bara älskar honom, och lite är nog känslan besvarad) och han hade också planer på att bli godkänd.  Hade inte alls varit dumt med tre godkända veterinärer på samma klinik.

Har precis gett Lill-Snuttan hennes 06.00-mat

Som jag sagt så tvivlar jag på min våg, igår åt hon 33,5 ml under ett dygn, utan att öka ett gram... Borde hon inte ha gjort det?

Mer ville hon inte äta, även om vi försöker.

Verkar fortfarande inte som om hon ökar något i vikt, ligger stadigt runt 132g.

Vänta ska jag väga henne för dagens vikt: vänta lite.... igår kväll vägde hon enligt vågen 131g (2 mindre än kvällen innan) och enligt vågen idag så är det 135g (ja, egentligen pendlar den mellan 134 och 136g, för Lill-Snuttan vill inte ligga still)

Ja, då har hon ökat i natt. Första gången som hon gör det under en natt. Men så har jag varit uppe var tredje timme och gett henne också.

Så tillbaka till rubriken, skrev in en adress i sökfältet och upptäckte att mitt lillfinger gled på musen när jag skulle klicka. Snabb koll: valpbajs... fortsatte att kolla, jodå hon hade bajsat på min ena arm och sedan hade jag fört det vidare. Tur att det finns de som lever på att tillverka tvättattiraljer, för denna veckan har det gått åt många nattlinnen, inte lätt att vara skärpt och alert när man är uppe varannan timme =)

Precis hemkommen från Näsum, där veterinären Lena kollade Lillans hjärta, förnyade vaccineringen mot Rabies och Parvo/Valpsjuka, och så var Wilma med och blev veterinärbesiktigad så att Emme kan försäkra henne.

Lena lyssnade länge och väl, så jag hann få både hjärtfel och hjärtsnöp själv, innan hon sa att allt var okej. =)

Så nu är det bara ett löp vi väntar på, yes, yes, yes!!!

Visseligen blåser det små röda, bevingade figurer med bockfot och kluven tunga, men det är ju faktiskt över 9 grader varmt - i skuggan.

Kan det beytda att våren är på väg på allvar??

Fast... på radion sa de precis att det kommer snö i morgon....

Det är inte bara min familj och Indras familj som är involverad i detta nu längre... idag när jag kom till skolan fick jag flera frågor om hur det stod till med lill-Snuttan Svartingen (kärt barn har många namn).

Hon äter med STOOR aptit. Ändrade lite på blandningen, gjorde den mindre sur, och nu du! Nu går det undan. Ett sug som heter duga, man får riktigt dra bort flaskan från henne!

Jag har precis badat, sitter här och skriver med en hand, iklädd badlakan och med klut på huvudet, och i knäet ligger lilla Snuttisen och suger frenetiskt på sin flaska. För visst skulle hon ha mat nu, och nej, jag hinner inte ta på mig kläder innan hon får, givetvis så är hon viktigare.

Mamma var jättenervös i dag när jag var iväg, men det har gått jättebra! Enda som egentligen surat är hundarna, De vill ju självklart att man ska vara hemma, eller om detinte går, i alla fall ta dom med sig! Vilken tråkig matte, som åker iväg och är borta utan att ta med sig någon av fyrbeningarna...

När Snuttisen är färdig med sin flaska lägger jag ner henne på hennes värmedyna,varpå hon kryper iväg och lägger sig vid mammas bakben i alla fall. Klä på mig? Nej, jag har knappast tid, jag har fullt upp med att sitta och titta på det lilla livet, rädd att missa en sekund.

Jag är full av hopp. Hårt arbete lönar sig, nu är det bara raksträckan kvar. Första veckan avklarad, och hon är så pigg och alert lilla grynet! 

Igår eftemiddag, vid 17-18 tiden så trodde jag att kampen var över, att slaget var förlorat.

Lillsnuttan satte troligen mat i halsen, och var i princip borta. Det gick så snabbt. Hon blev alldeles stel, andades inte och hade vi inte slungat, sugit, blåst, masserat så hade hon verkligen varit borta. tungan var snudd på blåaktig, men blev rosa igen, och vi såg och hörde hennes andning sätta igång.

Jag stod med tårar i ögonen, ihopsnörd hals och telefonen i handen, redo att ringa till Indras matte och husse och tala om den sorgliga nyheten, men pappa vägrade ge upp, han la henne på ryggen och masserade, blåste lite luft i halsen, masserade, vände henne på magen och andningen satte igång.

En halvtimme senare ligger hon och snuttar från Indra igen...

Resten av kvällen var det med andan i halsen och orolig mage som man gav henne mat. Idag har hon ätit jäklar anamma. Vikten verkar pendla 128-132g så jag har börjat att tvivla på min digitalvåg....

Stackars mamma kommer att vara ett nervöst vrak de 3 timmarna jag är iväg idag, och de 4 timmarna som morgondagen medför.

Men jag har gjort en del ändringar: bytt napp, till en med mindre hål. Blandat ny björcks blandning, där jag varit än mer noga med hur mycket Citronsyra som jag tagit i, eftersom den gör att blandningen klumpar sig när den svalnar. Måste ha räknat fel på den förra (gjorde en mindre dos än den som står i receptet) för dagens blandning är jämnare i konsistens och klumpar inte.  Och den är troligen godare också för hon snuttar mycket mera på flaskan.

Varför fortsätter jag att flaska henne, kanske ni tänker? jo för att på nätterna har jag gett henne mer sällan så att hon ska snutta av Indra, och visst gör hon det, men hon tappar ngt gram nästan var natt, så hon får ju inte tillräckligt där.

Däremot är det mindre mängd vätska varje gång jags ka vätska henne, i morse var det bara 2 mil innan det var stopp (och hon protesterar mot sprutan numera)

Som jag sa till Indars matte: Jag kommer att fortsätta att kämpa, för hon är hur pigg som helst!

Känns det som.

Valpen är inte sugen på att äta ur flakan, först är hon etusiastisk och suger bra, sedan är det precis som om hon får smaken i munnen och tänker Fy FARAO!
Inte konstigt, så fort den svalnar (vilket den gör snabbt) så bildas det klumpar, och hur gott är det att dricka något som hela tiden klumpar sig?! Kan ju klökas för mindre!

Har hört och sett henne snutta på Indra i kväll/natt, och det är ju positivit. Men ändå har hon minskat 3g från kvällens vikt. Tror det är för att jag trodde att jag inte behövde ge henne så ofta om Indra gav henne också.

Sitter på rummet och klär på mig, matar valp och vätskar valp, allt på en gång verkar det som (fick i henne 3ml vätska men ingen mat att tala om) och hör ett konstigt ljud nerifrån. Snabb räkning: LILLAN!!!! HundF-N är nere, har tagit sig upp på spisenoch äter maten som står på blöt. Som tur väl är så är det bara hennes egen mat hon har ätit, men vad F-N har hon på Spisen att göra!?!!

Morgonens vikt är 127g.

Idag är det mamma som sköter marktjänsten: byta vatten i blåsan och ge Svartingen mat. Gissa om hon är nervös. Jag måste tyvärr gå, vi har ett litteraturseminarium som är obligatoriskt så jag har inget val. Men LU i helgen missar jag återigen. Får vara hemma hos hundarna istället. Emme vågar inte och jag vill inte heller ge henne ansvaret att hålla på med valpesnuttan.