Inte så att jag skulle vilja jaga rätt på min favvo-författare eller skådis eller så, men jag har svårt att klara mig utan böckerna, eller filmerna.

Jag drömmer mig bort till handlingen, det är JAG som lever i den. Sjukt?

Är min vardag så grå och tråkig, eller är det jag som är så grå och tråkig, att jag behöver fly in i böckerna?

Har kommit på mig själv flera gånger med att önska att jag någongång fick uppleva vad huvudpersonerna upplever i de böcker jag läser, och det kanske inte är helt bra. Finns det en risk att man fastnar i det och glömmer bort sin egen vardag?

Steg upp, tog min smörgås och gick upp och la mig igen. Febern håller i sig.  Termometern funkar dock inte så hur mycket temp jag har vet jag inte, men alla tecknen är där. Plus täppt näsa... 

Vet inte om det är något mer fel, eller om Pepa gjorde fel, men diskobilen är kvar. Med den skillnaden att nu blinkar det hela tiden och den svarar inte som den ska. Niklas ska kika på den i helgen. Hoppas att det bara är en skitsak= billig och enkel att fixa

Douglas är en ung korsningshane, tror Wachtel är hans ena ras. Han är utbildad på jakt, och vet numera var det finns tjejer i grannskapet. Så idag kom han på återbesök. Till Lindas fasa.

Fast han är snäll, springer vanligtvis direkt till ett hus i byn där det finns den elaka leonbergern. Nu har han utökat sin runda med vårt hus också.

Husse är på väg hit och ska hämta honom nu.