Den ena är en individuell uppgift om Pedagogisk Grundsyn, den har jag redan mina böckerna till hemma, kan börja meddetsamma (fast inte ikväll..=)..)

Den andra är en gruppuppgift (vi är två om den) och där får vi leta litteratur på nätet och på bibblan. Jag och Emelie ska skriva om Aspergers hos Förskolebarn - Vad kräver det av pedagogen? Men när jag var inne på Aspergers hemsidan så står det inget där om förskoleåldern, de har två indelningar: 1-17 och vuxen... Finns det inga yngre än 7 med Aspergers, eller fastställer doktorerna inte några diagnoser innan den åldern? hmm, får luska lite mera på nätet i morgon...

Tips tas tacksamt emot!

Nu börjar julkorten att dimpa ner i min mailbox, och snart kommer de få som skickar vanliga även att posta sina.

Jag har beslutat att inte skicka några i år. Har inte ork att sitta och skriva ner och posta till alla, eller att göra egna kort som jag gjort några år, varken riktiga eller på datorn. Inte heller ids jag göra en sida med julkort att sätta in på hemsidan... i år är jag lite Grinchen, främst med tanke på att energin istället får läggas ner på att skriva de två uppsatserna som ska vara inlämnade i januari, till Högskolan. Suck!

Istället säger jag TACK till alla som skickat, och sätter in en bild på Molly i julkulorna, som jag därmed önskar alla God Jul med.

Idag är det dimmitg, och dessutom frost (japp, det har varit minus i natt)

Så jag bjuder på detta fotot. Fast det är taget en dag förra veckan när vi hade dimma. Huset man kan ana i dimman ligger "2 åkrar iväg" och vi brukar kunna se om det går någon på tomten där, men denna dagen var det bara vitt... Likaså idag, fast min kamera flippar så den vill inte medverka.

Vi börjar 10,30 idag och slutar 14. De har varnat för halka och jag kör med MS däck så jag ska ta det lugnt. Köra tidigare och köra i min takt. Med min musik =)

Visseligen alltid min musik. Men Emme brukar åka med mig, och jag gillar att lyssna på Dwight Yoakam, vilket hon INTE gillar så.....

Tjo på er!

Jag har alltid varit lättrörd, nästan pinsamt så.

När jag är och tittar på Malin och Antons uppträden i deras skola (Träningssärskolan i Sölvesborg) så gråter jag. Av stolthet över dessa barn som är så underbart duktiga!

När jag läser en bok så blir jag lätt berörd. Antingen gråter, skrattar eller är vansinnigt arg. Kan ju tänka er hur jag var när jag läst ut Borta Med Vinden och Rhett lämnar Scarlett precis när hon kommit på att det var honom som hon älskade (11 år gammal)

Kan knappt titta på Animal-Planet utan att uppröras över situationen vissa djur befinner sig i.

När det var Världskuppen i Globen för någon vecka sedan så började tårarna rinna när jag såg dessa underbara dressyrmoment, och när holländskan vann så trillade de tätare. Har svårt att titta på sådana program med familjen för jag skäms ju lite grand också...

När jag tittade på Den långa flykten för första gången, huvva vad tårarna rann.

Har ju sagt innan att jag är en sucker for romance och jag tror att det hänger ihop.

När vi var små så hade vi dessa på sagoband och lyssnade på. Såg trailern på tv och tänkte att den MÅSTE vi gå och se.

Vet inte om vi växt ifrån den, men den var inte längre så bra som jag tyckt... Även om det fanns en hel del skratt-ställen =)