Säger jag först till Pepsi, Laffen, Albert, Elvis och Zacco som blev 6 månader igår. Mamma Lillan sänder också en hälsning förstås!

6 månader är ett ganska stort steg, nu är man välkommen på SKK utställningar, och halvvuxen, snart dags för fösta löpet om det inte kommit, och pojkarna ska stå och kissa med ena bakbenet höjt (så roligt i början innan de får kläm på det)

Får väl fortsätta med nästa GRATTIS också:

till Elton & Tindras bebisar som idag nått åldern av 3 veckor. Nu ska det börjas att undersöka saker, avmaskningen så ske senast idag, och öronen öppnas. En helt ny värld.

Och sista GRATTISET är en hel vecka för senat: STORT grattis till Walters kullsyster "Tindra" som äntligen efter år med CK och fina placeringar vann sitt första CERT i Hässleholm den 17/5 hela 7½ år gammal! Tindra hittar ni på Bibetis hemsida.

Boye, Zeraphina's Montgomery, avled i söndags 10 år och 7 månader gammal.

Boye hade hjärta UA som 7 åring, men ett litet biljud nu de senaste två åren. Det var dock inte det som dödade honom, utan enligt veterinären hade han troligen fått en hjärnblödning eller propp i hjärnan.

    R.I.P Boye

Var idag hos distriktan och fick mitt op-sår kollat igen. Nu har jag bara tejp på två ställen och resten av såret/ärret är naket.

Lite oroande känsla, så lite som håller magens innehåll på plats. Kommer nog att dröja innan min ofrivillga handpåläggning på magen försvinner...

Men så fint! Hålen efter "stämplarna" är även de igenväxta nu.

Kan man nästan tro när man ger mina hundar. Först följer de med en ut i hallen där tunnorna med hundmat står. Fyra hoppande galningar som är lika utsvultna som krokodilerna i floden när gnu-vandringen inleds. "Ge oss mat NUUUU!"

  Ja, förutom Elton då som gärna tar en tur upp på ovanvåningen för att försöka smita in på Emmes rum och sno Snottes (kattens) kattmynte-indränkta råtta. Visseligen är Elton utställd med bra resultat, ettor, så han måste ju motsvara standarden för cavalierer, och visseligen har han lämnat rastypiska avkommor, men någonstans i hans DNA måste det vara ett fel, för han älskar kattmynta! Förra råttan (nej, det ar en mus) som Snotte hade med kattmynta inuti, den tog Elton sönder och åt upp...

Sedan springer de ut i köket: Lillan och Pyret snurrar på stället, springer i vägen och skäller, Elton sätter sig på sin plats där han alltid får mat och Godis, som aldrig haft så stor aptit, hoppar runt fötterna, fast hon är den tysta.

Elton får sin mat, luktar lite på den och börjar sedan äta, en kula för kula. Ingen jäkt, ingen brådska...På andra sidan grinden slänger vilddjuren (flickorna) sig över faten. Ja, Godis får sin direkt, men Lillan och Pyret får sitta ner och vänta och inte äta förrän jag säger varsågod. Dreglet börjar rinna på Lillan, men det tar sin lilla tid att lugna ner de båda så mycket att de sitter still och väntar. Dessutom krävs det ögonkontakt innan jag säger de magiska orden. När de väl yttrats så tar det mindre än 30 sekunder frö dom att sluak sin mat, och sedan inleds jakten på mer ätbart: "var-var-var?"

Önskar att jag visste ett sätt att få dem att äta mer långsamt, men nä....

Jag kan inte minnas att hundarna dragit in gräs så värst någon gång när Emme klippt gräset med åkergräsklipparen...

   Igår klippte hon igen, och idag har vi en ny konstig matta inomhus. Hundarna har dragit in oerhört mycket, liggeri kokor och tussar över hela köksgovet och tv-rums golvet.

  Fast de är lika lyckliga för det =)

Igår kom Joel och hans familj en stund och hälsade på... och vi båda är omplåstrade...

Jag med mitt op sår och han hade lekt med två kompisar på handikapprampen i skolan, snubblat och slagit loss hud och kött på båda knäna. Tyvrr gick det inte att sy, enligt hans mamam pga den långa väntan på akuten, så han är superlimmad på knäna. "Jole - the superglueboy"

  Joel hade varit jätteduktig på akuten, han ville inte att doktorn skulle röra honom, så han fick minsann hjälpa till att lägga om sina sår själv, och dte gjorde han med bravur. Doktorn satt bredvid och instruerade och kollade så att det blev bra.

  Men "Joel - the superglueboy" får hålla sig i stillhet nu ett par dagar - OCH DET ÄR MINSANN INTE LÄTT när man är född med myror i brallan.

Vad får man om man korsar en vampyr och en fröken (lärarinna) ??

En massa blodprov....

(Gåta som min systerson berättade  i kväll)

Har precis varit hos distriktsköterskan och tagit bort mina metallstygn. Visseligen var det inte hundra läkt överallt, men jag har fått tejp där det var öppet, och plåster över allt.

  Var röd och lite irriterad i stygnens hål, så kroppen hade väl tröttnat på metallen.