Visst har det kännts som vår idag?! Det började med dis och regn, men eftermiddagen var underbar! Ljummen och molnfri, när jag gick nere bland burarna och gav kaninerna deras mat. Helt underbart.

Jag tror faktiskt att våren är på väg nu.

Idag kom både svenska Cavalier-bladet och norska Cavalieren . Alltid skoj att få rastidningarna för att se om det skett något nytt. Blev lite besviken på den svenska, visseligen första numret som den nya redaktören ska ro i land, men det var ingen höjdare.... Snygg framsida (partisk eftersom det är pappan till Lillans bebbar "Walter" som pryder då han blev Årets Lydnads Cavalier) men innehållet...bottennapp.

Det norska, gillar den bättre, mer informativ, snyggare layout inuti och fina bilder.

Kanske blev det fel när det beslutades om att gå från A5 till A4 i vår klubb?

Egentligen är det en dålig månad: jag har haft känningar av min Fibromyalgi "hela" mars, dvs alla 10 dagarna. Ont i mina armar, övre bröstryggen, ena höften. Vaknar själv av att jag säger aj, när jag ska vända mig om.  Det är jättejobbigt.

   På grund av min ålder etc får jag enligt läkare inga bättre smärtstillande utskrivna, utan jag får klara mig på Panodil och Relifex... men efter nästan 4 år med dessa tabletter dagligen så känns ingen skillnad!

På vår kaninblogg: Berntsson's Kaningård kan du läsa mer och se bilder.

I korthet: vi (Blekinge KAF) hade kaninutställning i Mörrum igår. Det var ca 270 kaniner anmälda, och en av mina små svarta hermeliner gick upp och blev Best In Show. det var två honor med samma poäng, och domarna tyckte enigt att min skulle vinna.

  På hansidan var det 8st hanar med 95p, och där blev Lindas Rhinsk Scheck "Nordhman" utplockad att vinna, och blev därmed Bästa Hane (BIM).

   Som toppen på isberget hade Ida Johnsson och Malin (vår systerdotter) varsin kanin i tävlan om Bästa Junior, och där blev Malins vit rödögda hermelin hane utplockad till Bästa Junior, så det var lite av en släktfejd.... BIS/Bästa Hane/Bästa Junior togs allt av utställare från Blekinge, och dessutom från samma familj.

Satt och funderade på en konversation jag haft med en bekant för en tid sedan. När jag fällde en kommentar om en händelse så sa han: jösses vad du låter bitter...

Så jag kan inte låta bli att fundera: är jag en bitter människa? och när blev jag det? Varför blev jag det?

   Är man automatiskt missunnsam när man är bitter?

Jag är verksam inom två olika hobbies där man tävlar: hundutställning  och kaninutställning. Det går väl upp och ner i resultatlistorna, men jag tycker mig själv vara ganska nöjd med det jag presterat så här långt. Visst skulle jag vilja komma bättre i listorna, vem skulle inte det? Men som helhet är jag nöjd.

   Det är vanligt att man säger GRATTIS till varandra inom hundsporten, men ibland har jag svårt för det. Jag gör det inte så ofta som jag kanske borde. Men själv anser jag att det beror på att jag egentligen är en ganska blyg och tillbakadragen person, och har svårt för att göra det. Ibland funderar jag: undrar hur mycket ett grattis från en "nobody" är värt för de som vinner var och varannan helg. Bryr de sig ens om det, eller tycker de bara att det är fjantigt av oss "lägre stående utställare" (läs: icke så vinstrika) att ens försöka kväka fram någar ord i deras närvaro?

   Inom kaninvärlden händer det mer ofta (eller säger man bara oftare?). Visseligen har jag haft större framgång med mina kaniner än med mina hundar, men det borde ju inte ha med saken att göra. Jag säger gärna grattis till den som vinner, och jag menar det verkligen!

  Jag anser ju att även om man är missnöjd med sin egen prestation/placering så ska man säga grattis till andra som vinner. Man behöver inte mena det, men det är alltid uppskattat att få höra det av någon annan.

  Och jag tycker verkligen inte att jag är missunnsam, men vem vet? Jag kanske innerst inne är en missnöjd ragata?

   Jag har svårt att visa känslor, det kan ju vara en bidragande orsak. Är inte den typen som kramas och kindpussas, vill inte att andra inkräktar på mitt space. 

  Så har du vunnit eller fått en finfin placering och jag inte sagt något så GRATTIS i alla fall. Jag menar det verkligen även om jag inte låtit bladet falla från mun och sagt det rätt ut. Grattis är bara ett ord, ord är gratis, men kan betyda miljoner för andra.

En superbra serie från USA om en vampyr...

Ögongodis och spännande!

Eller man kan tro det i alla fall när man kommer in i tv-rummet, och hon har bäddat ner sig i fleece-pläden... hennes fransar och päls på kroppen är alldeles elektriska och duniga som påskfjädrar =)

Kan ju tala om att man undviker att röra vid henne då!

Min allra första riktiga favvis inom country-musiken.

Min första tanke när jag såg denna videom för ca 15 år sedan: hur sjutton kom han ner i sina jean??

D.Y är mer än en country-artist, han är skådespelare också. Bland annat spelar han skurk i Panic Room (med Jodie Foster mm)